Mitt mål med att delta i #blogg100 var fr a att komma igång med skrivandet, att skriva om andra saker än det jag gör i vardagen (och som jag skriver om på DigitalPR ändå). Jag var väldigt osäker på om jag skulle göra det – och bara någon dag innan hade jag funderat på att låta Deepedition bli ett arkiv: lägga ned.
Jag tycker i grunden att alla ska göra som de själva vill: ett sånt här projekt blir när det växer till den här magnituden ett självspelande piano. Men några tankar tänker jag ändå ge och avbryter den självpåtagna sociala medie-fastan med ett metainlägg om #blogg100.
Förutom att jag redan börjar känna att jag snart kommer blogga fler gånger än bara en gång om dagen – det gamla bloggsuget är tillbaka i full kraft – så har jag insett att projektet inte bara handlar om mitt eget skapande utan att jag för första gången på länge börjar hitta nya bloggar att läsa. Alltså innebär projektet inte bara nytta i att jag hittar tillbaka till glädjen att blogga här på Deepedition utan också om att jag ökar min kunskap, min utblick mot andra personer osv. Jag älskar den fantastiska bredden på bloggarna och på innehållet. Det är kanske det allra största värdet av #blogg100.
Så är det för mig men kanske annorlunda för andra.
Jag blir dock lite fundersam när det dyker upp diskussioner runt projektet som handlar om allt från idéer som i princip skulle göra det till en länkfarm till oron över om man inte skriver 100 bloggposter. Eller när folk vill försöka påskina att Fredrik skulle göra det för att höja sin Pagerank, sin Klout eller nåt annat.
I min tolkning av vad @bisonblog ville skapa så är det ingen tävling – det är ett sorts ABC (andning, blödning, chock) för bloggandet. Jag skrev tidigare om hur bloggosfären förändrats de senaste åren, och oavsett hur man räknar så har det blivit en annan segmentering. Jag tycker inte att man misslyckas om man inte får ihop 100 blogginlägg. Det är en målbild, en kul gamification att ställa upp för att börja blogga igen. Vad jag förstår på Fredriks intention så kommer inte den som inte postar en gång att ”falla bort”. Och visst: Netflix har lovat dem som lyckas köra 100 blogginlägg 100 dagar gratis (inse kostnaden om alla 450 bloggare lyckas :)) men det är en morot som man delvis kan ha och mista.
Det har kommit frågor om hur man bäst skapar SEO, hur man ska märka upp sina texter och att det är ett sätt att få fler läsare. Fine. Men jag blir mest oroad över att vi inte kan göra något bara för att det är kul, för att det är en njutning för en själv, för att kanske helt enkelt man har något som man vill säga, visa, tycka – eller bara skriva för skrivandets skull. Jag vet själv (det är själva grunden varför jag tvingar mig att satsa helhjärtat på det här) hur man kan bli fast i att kolla in stats för blogginlägg och istället för att skriva det man vill letar vinklar, ämnen mm som man vet kommer bli lästa. Jag vet själv hur man lätt hamnar i ett sätt att länka som förmerar möjligheten till fler läsare istället för att vara en gammal hederlig länkkärlek till dem som skrivit bra om något – eller kan fördjupa det man skriver om. Det är självklart viktigt att jobba så om man på något sätt säljer eller behöver bred räckvidd; men som vanlig blogg kanske kvaliteten hos dem som läser är det som man söker?
Det har diskuterats att när vi når 100 dagar att göra något event där man kan träffas och det vore fantastiskt – och att alla kunde välja ut det blogginlägg som man gillade bäst och vi gör en bok. Fantastiskt kul vore det. Men jag blir nästan rädd för det monster vi skapat när folk börjar diskutera att det inte vore så svårt att få sponsorer till sånt: det här är åtminstone för mig ändå lite att gå tillbaka till rötterna. Bloggandet har blivit något annat än det en gång var – och det är så det blir – men liksom att folk tar fram sina veteranmopeder i Hedemora nån gång per år eller man klär sig i folkdräkt så blir jag lite så där ”men förstör inte det här med en massa modernt digital pr-tänkande”.
Det är ett grymt initiativ som dykt upp. Det är i många stycken just det fantastiska som kan ske i sociala medier: människor skapar saker, hittar på ett projekt och genomför det utan att behöva ha stora medieföretag eller massor med pengar i ryggen.
Men precis som allt annat som innefattar många människor och som har delar av tävling inom sig kan det snabbt växa till ett monster. Det vore synd.
#005 av #blogg100
The post En metablogg om #blogg100 appeared first on Deepedition.